raneke

När jag var mindre(gissar på 7 år) bröt jag armen när jag spelade fotboll, då lovade jag mig själv att aldrig mer spela. Detta höll dock inte, eftersom jag älskade fotboll.
Då detta inte är första gången jag bryter armen, sa läkaren: jasså du har brytit armen?
Och Moa säger då med värsta självklarheten: Ja, men det gör jag ju varje vår!
Så detta var alltså inte slutet på Moas fotbolls karriär, den slutade dock för några år sen. Men nu lirar man korpen varje måndag, det är så fruktansvärt kul. Och nu funderar jag på att börja spela på riktigt igen. Har funderat på Trelleborg, blir nog ganska bra eftersom Filip också spelar där, deras tränare ska ringa mig.
har också övervägt att söka till polishögskolan. Och nu finns det väl ingen återvändo, för en viss tjej ringde och nästan tvingade mig att göra alltihop!!  Hon sa nåt jävligt smart.
- Vi har massa möjligheter, det gäller bara att ta dom.
Hon sa massa kloka grejer som fick mig att känna mig bättre.
Kändes jätteskönt att snacka med MALIN igen! =) Saknar dig, och längtar till du kommer hem. Kommer och hämtar dig från flyget. Se bara till att göra detta året till de bästa!

Snart är det dax för korpen : )
Hoppas bara jag inte kommer må lika dåligt denna matchen som jag gjorde förra matchen. Var fan värre än en baksmälla! och då är det illa!!

Nu ska jag hoppa in i duschen, har ju inte duschat sen gymmet med mamma innan!
Bye