raneke

jaha, då var man back in Sweden igen!
Har inte kunnat skriva nånting eftersom jag hållt det hemligt för min mamma=)
Filip kom och hämtade mig på Kastrup, tog tåget till malmö, sen körde vi och hämtade lillebrossan..
Filip hade ringt till mamma tidigare i veckan och sagt att han skulle komma söndag morgon och hämta ett par badskjorts! När vi kommer fram till dörren ställer sig Ted och Filip brevid varandra, jag gömmer mig bakom med alla väskorna. När mamma(yrvaken som hon är) öppnar dörren står hennes son och Filip där, hon fattar ingenting. Hon kramar om dom.. och efter en stund hoppar jag fram. Förväntar mig att hon ska kasta sig om halsen på mig, men istället står hon där och bara stirrar ett bra tag...Min första tanke var att hon inte kände igen mig, har jag gått upp så mycket i vikt? För man går upp i vikt i USA av att bara andas in deras luft=)
- Bara man öppnar munnen är det som en cheeseburgare flyger in i munnen!
När hon efter ett tag inser att det är jag, så börjar hon stortjuta!! Står och kramas länge i hallen. sitter och snackar i soffan en stund.. sedan ska man börja packa upp alla väskor! Hälften av alla kläder ligger fortfarande kvar på mitt golv!

Känns så sjukt skönt att vara hemma, nu kan man ta tag i sitt liv, börja plugga, skaffa nytt jobb, egen lägenhet, och slippa slösa bort sex månader till på att slava... Visst, det var sorgligt att säga hejdå till den yngsta dottern, hon var ganska ledsen. Och pappan kom förvånadsvärt fram och kramade om mig..
- Moa, kan inte tacka dig tillräckligt för allt du gjort!
Men hur går det ihop? Det enda dom har gjort är att klaga! Jaja, är iaf därifrån nu, men kommer kännas tomt att inte ha alla tjejerna nära längre..Kommer sakna er..Skurup, vi ses snart! Malin, vem ska jag nu bli arg på varje dag? Svar: FILIP! Linda, du är crazy, men still en mussla=) Alla andra töser.. vi ses i Sverige sen..

Ps: Skulle egentligen vänta med att lägga upp detta blogginlägget tills jag överraskat sanna, men så blev det inte.. Eftersom mamma hade lagt upp i sin blogg att jag kommit hem(www.metrobloggen.se/stattin), och hon hade naturligtvis läst den=) Så blev ingen överraskning, men förhoppningsvis blir hon glad ändå, ska bli skönt att träffa både Sanna och Jennie=)
Puss&Kram